Årets första majfirande skedde i strålande vårsol, och de fina talen som levererades innehöll strålande framtidsutsikter. Festen avhölls i Simrishamn, där vår egen Britta Berg var första talare. Därefter kom talen som ett glittrande pärlband mot en klarblå himmel.
Britta höll som vanligt ett engagerat tal med svidande kritik mot sittande regering.
Temat för året var naturligtvis de goda utsikterna till ett regimskifte i höst. I detta ligger också en förhoppning om slut för vinstuttagen i välfärden, något som majoriteten av svenska folket håller med oss om.
I sitt tal framhöll Britta Berg att det måste bli ett slut på den borgerliga politiken med ”valfrihet” och att detta självklart ska ersättas med äkta frihet. Hela talet andades optimism för framtiden, och var en svidande kritik mot den rådande ordningen med lättnader för de rikaste och åtstramningar och försämringar för dem som har det svårast. Britta höll som vanligt ett engagerat och själfullt tal som det var lätt att applådera.
Därefter var det Ung Vänsters Truls Perssons tur att tala. Även Truls tog upp girigheten och orättvisorna i den den borgerliga politiken och såg fram emot ett regimskifte med stor iver. Det sista talet för dagen hölls av en riktig veteran i Vänsterpartiet, Jörn Svensson, som tog upp den orimliga ekonomiska politik som nu breder ut sig, inte bara i Sverige utan i hela världen. Jörn gav oss insikter som är skrämmande, men ingöt också hopp om en ljusare framtid bara vi kan vända den osunda trenden.
Jessica Lundgren bjöd på skönsång.
Mellan talen fick vi skönsång med vår egen Jessica Lundgren, som blandade favoriter som Elvis Presley, Bob Dylan och Mikael Wiehe. Jessica har en förmåga att ge en musikalisk inramning som är en ren jnutning.
Tack Britta, Jessica, Truls och Jörn för en fin och oförglömlig första maj 2014!
Efter stort rabalder på Facebook och i andra sociala medier blev det till slut så att Sverigedemokraterna tvingades ut från manifestationen mot rasism och främlingshat. Varför Miljöpartiet bjöd in dem från början är och förblir en gåta. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna själva! – förstod hur man kunde vara så korkad så man bjöd in dem till en manifestation mot allt vad de står för.
Slutligen, efter att ha fått bassning från mamma och pappa i Stockholm, hittade man ett sätt att stänga ute SD utan att tappa ansiktet allt för mycket, och Linda kunde hålla sitt tal på manifestationen. Hade SD fått vara med fanns det ingen chans för oss att manifestera, även om V är det parti som står för den allra mest generösa synen på flyktingpolitik och som är allra mest emot rasism och främlingshat.
Så för alla er som inte hade möjlighet att vara med på torgmötet fredagen den 21 mars, här är det fina talet som Linda höll och som drog stora applåder och hejarop:
”Det är så fint att du tagit hit honom. De är så söta.” ”Vilka då?” ”Ja, men jag menar det är så fint att de får komma hit.” ”Nu blir jag lite nyfiken. Hur menar du nu?” ”Ja, men de får det så mycket bättre här, de som kommer där långt borta ifrån.” ”Jag och min son kommer ända från Tomelilla.” ”Ja, men det var ju inte…”
Jag vände den äldre damen ryggen och gick därifrån. Denna händelse utspelade sig på torget i Ystad förra sommaren. Idag hade jag inte gått därifrån. Idag hade jag tagit fighten och det hade troligtvis varit den äldre damen som hade vänt mig ryggen. För vad som krävs är handling! Vi måste våga vägra rasismen, i alla dess former och skepnader! Vi måste alla ta kampen!
Alla demokratiska partier har ett ansvar för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, men för att lyckas måste vi knyta breda demokratiska allianser. Vi i Vänsterpartiet tar vårt ansvar och vi tillåter inte att högerextrema krafter skriver dagordningen. För när det händer flyttar även andra etablerade partier sina positioner. Det har blivit möjligt att stå för en politik med rasistiska undertoner. Idag har vi en samhällsdebatt som är vriden i en skrämmande främlingsfientlig riktning, en riktning som normaliserar rasisterna. Att vi har ett rasistiskt parti i riksdagen är illa, men när andra partier steg för steg sakta men säkert övertar deras politik, det är värre.
För ett par veckor sedan besökte jag med min son en familj som flyttat in här i Tomelilla. Vi möttes av en mer eller mindre tom lägenhet. Vi möttes av en sargad familj som sov på tunna bäddmadrasser och åt på en matta i köket. Våra nya vänner var inte ”nyanlända”, för det är man inte efter två månader i en kommun eller nästan två år i ett land. Man är bara åsidosatt på grund av härkomst. Det var inte bara jag som reagera med bestörthet på vad vi såg, även min 2årings nyfikna ögon uppfattade de tydliga orättvisorna. Men Noah bjöd sin nya kompis Ali på ett Marie-kex och sedan var isen bruten. Noah sa ”bil”. Ali svarade, vad jag förmodar var bil på persiska. De brydde sig inte det minsta om att de inte var i samma ålder, såg likadana ut, delade ett språk. Tänk om vi vuxna ibland kunde vara lite mera som barn?
Till sist vill jag bara säga att det är viktigt att komma ihåg att kampen mot rasism handlar inte om ”vi” och ”dom”. Det är en kamp för att humanism och mänskliga rättigheter ska omsättas i praktik och för att demokratin ska omfatta var och en som bor i Sverige! Vi har en lång väg att vandra innan vi når ett rättvist samhälle. Riv gränserna så kämpar vi tillsammans för kärlek och gränslös solidaritet!
Insändare i Ystads Allehanda, publicerad 21 mars 2014
Miljöpartiet bjuder in Sverigedemokraterna till en manifestation mot rasism. Fattar ni ironin i det? Det gjorde inte Sverigedemokraterna, de tackade ja! Inte först, visserligen, ryggmärgsreflexen var att säga nej till inbjudan, men sen var det någon i SD som såg svagheten i Mp:s invit. Detta var ju en motorväg in i finrummet! Vi accepterar, och tar över föreställningen!
Det var precis då som Mp borde ha förstått sitt misstag och direkt talat om för SD att man bara skojade och att de naturligtvis inte kunde få vara med i en manifestation som är emot allt som de är för. Eller, som SD:s Jerker Ottosson i Tomelilla säger i Fria Tidningen: ”Jag förstår att folk är upprörda för vi står till viss del för det man ska demonstrera emot”.
I sociala medier fick Mp:s hjärnsläpp enormt genomslag. Ibland lite hetsigt, men mestadels lugnt och resonabelt, förklarade människor i hela Sverige hur fel man tänkt när man bjöd in SD. Till och med Miljöpartiet centralt informerade Lotta Hedström & co att detta var något man absolut inte ställde sig bakom, och att det stred mot partiets linje när det gäller frottering med rasistiska partier.
Lotta och hennes vapendragare i Tomelilla fortsatte försvara sitt ställningstagande med näbbar och klor, man skrev långa listor med desperata argument för sitt agerande och förlöjligade människor för att de hade åsikter om SD utan att ens bo i Tomelilla.
Till slut insåg dock även Mp Tomelilla att det kanske inte var så smart att bjuda in ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen till en manifestation mot rasism och främlingsfientlighet. För att åtminstone rädda sin heder till en del krävde man i det läget av SD – och senare även av de andra inbjudna partierna – att få läsa talen i förväg. Detta vägrade naturligtvis SD, vilket knappast kan ha kommit som en överraskning för Mp, och så kunde man med hänvisning till det plocka bort dem ur talarlistan.
Vad trodde Mp att SD skulle använda sin talartid till? Att välkomna ensamkommande flyktingbarn? Att begära mer pengar till flyktingmottagandet? Att öka toleransen för HBTQ-personer? Att arbeta hårdare för jämställdhet mellan könen?
Miljöpartiet i Tomelilla fortsätter trampa i klaveret. Man tycker att Turkiet är en stat att ha vänskapliga kontakter med, och man tycker att SD är ett parti man kan bjuda in i värmen. Och det enda Lotta Hedström säger är ”men herregud, det är väl det som är politik!”.
Här följer nu i kronologisk ordning insändare från MP angående deras velande i Alanyafrågan, samt mina svar. Det sista svaret är inte publicerat i Ystads Allehanda, så det finns längst ned i textform.
Publicerad i Ystads Allehanda 2014-02-03
Publicerad i Ystads Allehanda 2014-02-06
Publicerad i Ystads Allehanda 2014-02-15
Svar på Lotta Hedström replik på min insändare om det havererade Alanya-projektet
Kära Lotta! Du refererar i din insändare till mig som ”den vanligtvis osynlige Figge” (lite gulligt att du i hela texten bara använder mitt förnamn, nästan som om vi kände varandra), men jag kan inte riktigt förstå vad graden av min synlighet har att tillföra den här debatten. Om det vore en tävling i att synas och höras mest i alla upptänkliga situationer skulle du vinna i alla grenar, där lägger jag mig platt!
Sen svamlar du ett tag om hur duktiga MP är i grenen MR (som du lite slängigt använder för mänskliga rättigheter). Du hänvisar också till en del dokument och dina egna samtal med den turkiska delegationen för att rättfärdiga Tomelillas Alanya-projekt. Jag blir inte övertygad!
Lotta, Bildts besök i Iran och Karzais diskussioner med talibanerna, för att inte tala om hur HBTQ-personer behandlas i Ryssland, är självklart frågor som är viktiga och som jag och många, många fler har synpunkter på, men det har absolut ingenting med den här frågan att göra. Vad jag vet har TOA (mitt lite slängiga uttryck för Tomelillas Oheliga Allians) ännu inte haft några planer för ett kulturellt samarbete med Teheran eller erbjudit sig att medla i Afghanistan. Jag kan ha fel, men jag tror inte vi har några tävlande i Sotji heller.
För mig finns inget pris för mänskliga rättigheter, det är så jag tolkar begreppet ”rättigheter”. Ditt stora engagemang för mänskliga rättigheter har ett pris, det är det som är den springande punkten. Från början sa MP nej till Alanya, och jag hoppas att frågan om ”MR” var en viktig del i det ställningstagandet. Men så snart TOA erbjöd betalning för ett ja – och i din insändare hade du vänligheten att exakt berätta vari betalningen bestod – förbyttes detta nej till ett ja. Det är precis här moralen sätts ur spel och MP visar sitt riktiga ansikte. Det är här vi får ett exempel på vad du sa i intervjun i YA för ett år sedan: ”Herregud, det är väl det som är politik”.
Motion till kommunfullmäktige i Tomelilla angående finansiering av Tomelillafestivalen ”Stolt & Nykter”
I december 2012 gick information ut om att Kultur & Fritid ville anordna en drogfri
musikalisk folkfest på Torget i samband med skolavslutningen den 14 juni 2013. Ett syfte
med detta arrangemang var att erbjuda ett attraktivt alternativ att fira skolavslutningen utan att
blanda in droger och alkohol. Satsningen skulle bli omfattande med mycket musik och
åtminstone delvis med större och mer välkända band. Redan i detta tidiga planeringsskede var
tanken att arrangemanget till största delen skulle finansieras med hjälp av sponsorer.
Den utvärdering som gjordes efter denna första festival visar att det blev en på många sätt
mycket lyckad satsning. I 5-6 timmar roade sig mellan 300 och 400 nyktra ungdomar (samt 3-
4 påverkade vuxna!). En del av erfarenheterna från detta arrangemang tar man nu med sig när
det är dags att planera nästa fest, bland annat var det enligt utvärderingen mycket trögt och
tog lång tid att skrapa ihop det 30-tal sponsorer som till slut bidrog ekonomiskt eller på annat
sätt till arrangemanget.
Det ekonomiska resultatet blev att festivalen kostade totalt knappt 127.000 kronor (plus
nedlagd tid etc för kommunanställda som arbetade med projektet). Sponsorintäkterna låg på
115.500 kronor. Det framgår inte av den ekonomiska redovisningen vem som står för
nettokostnaden på drygt 11.000 kronor, men jag antar att det faller på Kultur & Fritid.
Vänsterpartiet i Tomelilla anser att grundtanken med en satsning av detta slag är mycket god,
vilket vi också manifesterade med en insändare i Ystads Allehanda den 2 januari 2013.
Däremot anser vi att finansieringsmodellen, som till allra största delen bygger på att sponsorer
skjuter till pengar, är helt felaktig. Att en kommunal satsning för att motverka alkohol- och
drogmissbruk bland barn och ungdomar kopplas ihop med ett kommersiellt jippo där
sponsorer kan marknadsföra sig i satsningen ger helt fel signaler. Självklart är detta ett
initiativ som bör bekostas med skattemedel.
Med ovanstående som bakgrund föreslår vi:
Att den Tomelillafestival som nu planeras till skolavslutningen 2014 finansieras i sin helhet med skattemedel. Förra festivalen kostade totalt knappt 127.000 kronor; vi föreslår att 150.000 kronor avsätts till att finansiera den del av arrangemanget som faller utanför egna lönekostnader etc.
Varje år rankar KFUM Sveriges samtliga kommuner efter hur mycket man satsar på att skapa bra förutsättningar för sina ungdomar. Resultatet sammanställs i en Ungdomskommunrankning med förhoppningen att det bidrar till ett tydligare fokus på kommunernas ansvar för ungas välbefinnande samt för att erbjuda ett underlag för diskussion kring olika sätt att arbeta med ungdomsfrågor på lokal nivå. I årets undersökning har man särskilt lyft ungas möjligheter till delaktighet och inflytande.
KFUMs Ungdomsrankning tar upp följande område i sin granskning:
”KFUMs Ungdomskommunranking har skapats genom en sammanställning av kvantitativ
data för tolv nyckeltal som beskriver hur mycket respektive kommun satsar inom områden
som berör barn och unga. Statistiken har samlats in från olika statliga myndigheter och
intresseorganisationer och alla nyckeltal publiceras på årlig basis. För varje nyckeltal har vi
gett kommunerna ett rankingvärde. Dessa värden slås sedan ihop för att skapa
totalrankingen. Varje nyckeltal har således lika stor vikt.
• Idrotts och fritidsanläggningar
• Allmän fritidsverksamhet
• Fritidsgårdar
• Fritidshem och pedagogisk omsorg
• Personaltäthet fritidshem
• Allmän kulturverksamhet
• Bibliotek
• Musik- och kulturskola
• Stöd till studieorganisationer
• Lärartäthet grundskola
• Elevvård i grundskola
• Lokal uppföljning av ungdomspolitiken (LUPP)”
I 2013 års granskning hamnar Tomelilla på en föga hedrande 283e plats, åttonde sämsta
kommunen! Sedan granskningen 2011 har vi halkat ned nästan 50 placeringar! Vänsterpartiet
ser allvarligt på detta resultat, vi menar att det är speciellt viktigt att ge ungdomarna en bra
grund att stå på för att klara sig bra senare i livet. En placering bland de tio sämsta av 290
kommuner i denna rankning är en skam för Tomelilla!
Vänsterpatiet yrkar på:
• att Tomelilla kommun, genom Kultur- och Fritidsutskottet, gör en analys över placeringen på KFUMs ungdomskommunrankning
• att Tomelilla kommun tillsätter en beredning med representanter från exempelvis de politiska partierna, studieorganisationerna, föreningslivet och ungdomsrådet som utarbetar förslag för att lyfta Tomelilla till en av Sveriges 50 bästa kommuner för ungdomar på kommunrankningen 2014
För Vänsterpartiet 131213
Ida Abrahamsson Britta Berg Figge Bergquist
Motion till kommunfullmäktige i Tomelilla angående meddelarfrihet för anställda i entreprenader och underentreprenader
Anställda i all offentlig verksamhet har enligt lag meddelarfrihet. Det betyder att all personal kan berätta om missförhållanden på sin arbetsplats till exempelvis media, utan att riskera att någon på arbetsplatsen får veta vem uppgiftslämnaren är. Det är inte tillåtet att försöka ta reda på vem som fört fram kritiken.
Denna rätt har inte anställda på privata företag, om man inte skrivit in den i till exempel anställningshandlingarna eller i företagets policy.
Detta kan betyda att människor inte vågar berätta om t ex dålig eller riskfylld arbetsmiljö, trakasserier, lönedumpning eller i välfärdsföretag misskötsel av vårdtagare, av rädsla för att råka illa ut. Eftersom allt fler anställningar numera är tillfälliga och osäkra är risken att förlora jobbet stor, om man kritiserar sin arbetsplats.
Eftersom Tomelilla kommun lägger ut allt mer av sin verksamhet på entreprenad, kommer fler och fler av de anställda inom t ex byggnation, vård och välfärd arbeta utan möjlighet att påtala missförhållanden på arbetsplatsen.
I Malmö har man sedan länge skrivit in meddelarfrihet för de anställda i upphandlingsunderlagen till entreprenaderna. Detta är prövat och godkänt.
Med stöd av ovanstående föreslår vi
AttTomelilla kommun i varje ny upphandling skriver in meddelarfrihet för personalen i entreprenader och underentreprenader i upphandlingsunderlagen
Det är alltid lika roligt att vara ute på byn den 8 mars och dela ut nejlikor till Tomelillas kvinnor. I år var dessutom vädret på sitt allra bästa humör, vilket bara gjorde det till en ännu roligare och mer givande dag.
Jonna delar ut dagens första blomma.
Den här gången var det hela sex starka som ställde upp för att dela ut de 200 nejlikor som var beställda. Blommorna delades ut tillsammans med flygbladet ”Ja till samtyckeslag”. Extra roligt var att fyra av oss var helt nya i dessa sammanhang, för Jenny, Jessica, Paul och Jonna var detta första gången de var med i vår aktivitet 8 mars.
Jenny, Jonna, Jessica och Britta var ute i det vackra vårvädret och delade ut nejlikor till Tomelillakvinnor. På bilden saknas Paul Hellfak och Figge Bergquist som också var med på aktiviteten.
De 200 nejlikorna gick åt med en farlig fart. På mindre än en timme var alla blommor slut, och 200 kvinnor kom hem lite gladare än de var när de gick ut. Det är alltid lika tacksamt att göra detta, så gott som alla vi träffar blir mycket glada och överraskade av att plötsligt få en blomma. Några enstaka tackar nej, ibland av rent politiska skäl, men det är deras förlust. Vi tillönskar dem en bra dag i alla fall.
Och nästa 8 mars, oavsett väder, står vi där igen med våra blommor. Förhoppningsvis har vi då en ny regering, både på riksplanet och här i Tomelilla. I båda dessa världar är det fortfarande allianser som har makten, i Tomelilla dessutom en ohelig sådan. Nu är det dags att jobba för en förändring av det förhållandet!
Protokollsanteckning till beslut i ärende 20 på kommunstyrelsens möte den 11 sept 2013: Affärsmodell för fibernätsutbyggnad i Tomelilla kommun
Om jag haft yrkanderätt på kommunstyrelsens möte skulle jag ha yrkat att kommunen valde modell 4 i stället för, som beslutet blev, modell 5 för fibernätsutbyggnad i kommunens tätorter.
Modell 5 (så kallad Komplett upphandling) innebär att ”kommunen helt uppdrar åt privata aktörer att investera i, förlägga och bedriva samtliga lager i värdekedjan”. Det innebär att kommunen inte kommer att ha kontroll över fiberinfrastrukturen, och det innebär också att kommunen inte får del av intäkterna från verksamheten.
Modell 4 (så kallad Full separation) innebär att kommunen äger och har full kontroll över de delar man önskar i fiberinfrastrukturen i kommunen. Resten sköts av privata företag. Kommunen skulle enligt den här modellen också få del av ungefär 30% av intäkterna.
Naturligtvis skulle Vänsterpartiet helst se att all infrastruktur ägs och sköts av det gemensamma och därmed står under demokratisk insyn och kontroll. Men vi vet att fibernätsutbyggnad är kostsam och böjer oss för att Tomelillas ekonomi kanske inte tillåter detta fullt ut. Som en kompromiss väljer vi därför att stödja modell 4, som i alla fall ger kommunen en viss kontroll.
Men att släppa hela fibernätsutbyggnaden i alla nivåer till privata företag, som modell 5 innebär och som beslutet i KS blev, protesterar vi starkt emot!
Britta Berg Vänsterpartiet (ersättare i kommunstyrelsen)
I samband med att vi behövde ett organisationsnummer till vår förening bedrevs lite grundforskning i föreningens historia. Vi hittade inget första protokoll som klart visade vilket datum föreningen bildades, men vi hittade ett klipp ur Ystads Allehanda som visar att startdatum var början av oktober 1997. I artikeln, som publicerades den 15 oktober 1997, sägs att lokalföreningen bildades ”förra veckan”, så startdatum bör ligga kring den 8 oktober 1997.
Så den 8 oktober i år fyller lokalföreningen 16 år. Nån som vill fira?
Första notisen i Ystads Allehanda den 15 oktober 1997 där det framgår att lokalföreningen är bildad.
