Efter stort rabalder på Facebook och i andra sociala medier blev det till slut så att Sverigedemokraterna tvingades ut från manifestationen mot rasism och främlingshat. Varför Miljöpartiet bjöd in dem från början är och förblir en gåta. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna själva! – förstod hur man kunde vara så korkad så man bjöd in dem till en manifestation mot allt vad de står för.

Slutligen, efter att ha fått bassning från mamma och pappa i Stockholm, hittade man ett sätt att stänga ute SD utan att tappa ansiktet allt för mycket, och Linda kunde hålla sitt tal på manifestationen. Hade SD fått vara med fanns det ingen chans för oss att manifestera, även om V är det parti som står för den allra mest generösa synen på flyktingpolitik och som är allra mest emot rasism och främlingshat.

Så för alla er som inte hade möjlighet att vara med på torgmötet fredagen den 21 mars, här är det fina talet som Linda höll och som drog stora applåder och hejarop:

”Det är så fint att du tagit hit honom. De är så söta.”
”Vilka då?”
”Ja, men jag menar det är så fint att de får komma hit.”
”Nu blir jag lite nyfiken. Hur menar du nu?”
”Ja, men de får det så mycket bättre här, de som kommer där långt borta ifrån.”
”Jag och min son kommer ända från Tomelilla.”
”Ja, men det var ju inte…”

Jag vände den äldre damen ryggen och gick därifrån. Denna händelse utspelade sig på torget i Ystad förra sommaren. Idag hade jag inte gått därifrån. Idag hade jag tagit fighten och det hade troligtvis varit den äldre damen som hade vänt mig ryggen. För vad som krävs är handling! Vi måste våga vägra rasismen, i alla dess former och skepnader! Vi måste alla ta kampen!

Alla demokratiska partier har ett ansvar för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, men för att lyckas måste vi knyta breda demokratiska allianser. Vi i Vänsterpartiet tar vårt ansvar och vi tillåter inte att högerextrema krafter skriver dagordningen. För när det händer flyttar även andra etablerade partier sina positioner. Det har blivit möjligt att stå för en politik med rasistiska undertoner. Idag har vi en samhällsdebatt som är vriden i en skrämmande främlingsfientlig riktning, en riktning som normaliserar rasisterna. Att vi har ett rasistiskt parti i riksdagen är illa, men när andra partier steg för steg sakta men säkert övertar deras politik, det är värre.

För ett par veckor sedan besökte jag med min son en familj som flyttat in här i Tomelilla. Vi möttes av en mer eller mindre tom lägenhet. Vi möttes av en sargad familj som sov på tunna bäddmadrasser och åt på en matta i köket. Våra nya vänner var inte ”nyanlända”, för det är man inte efter två månader i en kommun eller nästan två år i ett land. Man är bara åsidosatt på grund av härkomst. Det var inte bara jag som reagera med bestörthet på vad vi såg, även min 2årings nyfikna ögon uppfattade de tydliga orättvisorna. Men Noah bjöd sin nya kompis Ali på ett Marie-kex och sedan var isen bruten. Noah sa ”bil”. Ali svarade, vad jag förmodar var bil på persiska. De brydde sig inte det minsta om att de inte var i samma ålder, såg likadana ut, delade ett språk. Tänk om vi vuxna ibland kunde vara lite mera som barn?

Till sist vill jag bara säga att det är viktigt att komma ihåg att kampen mot rasism handlar inte om ”vi” och ”dom”. Det är en kamp för att humanism och mänskliga rättigheter ska omsättas i praktik och för att demokratin ska omfatta var och en som bor i Sverige! Vi har en lång väg att vandra innan vi når ett rättvist samhälle. Riv gränserna så kämpar vi tillsammans för kärlek och gränslös solidaritet!

Linda Kisinyinye Ekelund

Uppdaterades: 22 mar 2014