För de blågröna partierna är den solidariska politiken där vi gemensamt äger och driver de samhällsnyttiga och allmännyttiga verksamheterna – som exempelvis skolor, sjukhus, andra vårdinrättningar, äldrevårdsinstanser, kollektivtrafik, apotek, bilprovning, post etc – ett rött skynke.

Det har inte med sunt förnuft att göra, det SKA drivas med vinstintresse vare sig det är vettigt eller inte! När det går käpprätt åt skogen med lönsamheten, och alla ser att det här är ett område som inte passar för deras modell, spelar det ingen roll; då är det ideologin som tar över och man tvingar in denna verksamhet i privat drift även om det inte finns någon som vill driva det som ett företag.

Precis det är vad som hänt tidigare med assistansverksamheten i Tomelilla. Och exakt det är vad som händer nu med städningen av kommunens lokaler.

Detta har hänt: Kommunen beslöt lägga ut lokalvården av sina lokaler på en extern utförare. Man valde Allianceplus, som redan då var ett skandalbolag. Hotell- och restaurangfacket, HRF, har haft företaget under lupp en längre tid och har fått höra hårresande berättelser om slavliknande arbetsförhållanden. Linköpings kommun uteslöt Allianceplus från en offentlig upphandling eftersom företaget i flera år gjort sig skyldiga till allvarliga misstag, och efter att Allianceplus tagit saken till Förvaltningsrätten konstaterades att bristerna var av sådan karaktär och omfattning att det var fråga om allvarliga fel i yrkesutövningen, och att kommunen hade rätt att utesluta Allianceplus från upphandlingen.

Detta var saker som kommunen kände till, eller åtminstone borde ha känt till, när man anlitade företaget. Men den alliansledda låtsasmajoriteten drev igenom upphandlingen och anlitade skandalbolaget. I ett slag var de av kommunen anställda lokalvårdarna ute ur den trygga kommunala värmen och utkastade i en osäker framtid i ett skandalomsusat bolag.

Det gick väl sådär. Efter en tid gick det inte längre att blunda för de många misstagen och den låga kvaliteten på städningen; det gick så långt att kommunen valde att häva avtalet i förtid. Det är ganska ovanligt, och kräver rätt stora misstag. I det läget valde Allianceplus att omedelbart avskeda samtlig personal – man gjorde detta via SMS! I sammanhanget måste man också vara tydlig med att bristen inte låg hos den anställda personalen, det man var missnöjd med var hur företaget skötte sitt uppdrag.

Nu stod man alltså med ett drygt tiotal omvittnat duktiga och av kommunen väl kända lokalvårdare, samtidigt som det inte fanns något avtal om städning av kommunens lokaler. Vilket guldläge, återanställ personalen och få igång städningen utan dröjsmål till en rimlig kostnad!

Det är nu ideologin slår ihjäl det sunda förnuftet; i stället uppmanar man de avskedade att själva bilda bolag och lägga anbud på jobbet! Kommunstyrelsens ordförande Leif Sandberg går till och med så långt att han ger de avskedade epitetet ”elva missnöjda personer” när de ber att få tillbaka sitt gamla jobb. Under tiden köper man desperat in städningen från annat håll, förmodligen till en avsevärt högre kostnad än det skulle vara att återanställa sin gamla personal.

Det blågröna minoritetsstyret i Tomelilla borde skämmas över hur de hanterat situationen. Det är alldeles självklart att den bästa – och billigaste – lösningen på detta dilemma är att genast återanställa städpersonalen och återta verksamheten i egen regi. Det är någon vi också föreslår i en motion till kommunfullmäktige.

Företrädare för SD, både på nationell och lokal nivå, slår ifrån sig när man kallar partiet rasistiskt. De hävdar med emfas att SD inte är ett rasistiskt parti, och hänvisar till partiprogram och annan officiell information. Naturligtvis har de rätt, ingenstans i den skriftliga officiella informationen står att SD är ett rasistiskt parti. Och allvarligt talat, det skulle ju vara politiskt självmord att skriva in det i partiprogrammet.

Om man i stället ser på hur deras politik ser ut i praktiken, lyssnar på vad de säger officiellt och inofficiellt, läser deras motioner och interpellationer, läser deras insändare och debattartiklar, följer nyhetsrapporteringen – alltså skaffar sig en heltäckande bild av deras egentliga agenda – finns ingen tvekan om att SD är ett rasistiskt parti. Tittar man dessutom på deras historia i närtid, vi snackar max 2-3 decennier, så blir bilden ännu klarare.

Sverigedemokraterna bildades 1988, och en stor del av ideologin härstammade då från rörelser som Bevara Sverige Svenskt och Sverigepartiet, alltså starkt nationalistiska och rasistiska rörelser. En av de första företrädarna för partiet, och dess partiledare mellan 1992 och 1995, var Anders Klarström som hade sina rötter i nynazistiska Nordiska rikspartiet. Enligt en artikel i tidningen Expo publicerad för ett par år sedan hade drygt 60 procent av ledamöterna i partistyrelsen fram till 1995 tidigare, pågående eller kommande kopplingar till nazistiska rörelser. På den tiden hade man som partilogotyp en brinnande flamma, alltså samma som brittiska National Front, ett högerextremt och starkt nationalistiskt parti med nazistiska förtecken.

När Mikael Jansson tillträdde som partiledare 1995 påbörjade man en uppsnyggning av sin profil, bland annat förbjöd man bomberjackor och rakade skallar. Med det var bara en kosmetisk förändring; vid valet 1998 hade fortfarande hälften av partiets kandidater tidigare, pågående eller kommande kopplingar till nazistiska rörelser.

Idag har Jimmie Åkesson ytterligare förbättrat partiets image, bland annat genom att byta ut den brinnande flamman mot en blåsippa, tona ner den främlingsfientliga profilen och införa en nolltolerans mot ”extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar”.

Samtidigt drabbas partiet ideligen av skandaler av järnrörstyp och rasistiska uttalanden från ledande SD-politiker (”satans jävla aphelveten”, sagt av riksdagsledamoten Markus Wiechel på Facebook, ”Islam bör förbjudas”, sagt av distriktsordföranden i Gävleborg Roger Hedlund, ett fyrtiotal grovt rasistiska kommentarer på hatsajten Avpixlat från tidigare kommunpolitikern i Höör Ronny Esbjörnsson Esbjörnsson och nu senast grovt rasistiska uttalanden från Eva-Marie Olsson, ledande SD-politiker i Malmö etc, jag skulle kunna fortsätta ganska länge).

Riksdagsledamoten och SD:s tidigare kriminalpolitiska talesman Kent Ekeroth är också djupt engagerad i Avpixlat genom att han hjälper till att finansiera den. Tidigare i år var det också Kent Ekeroth som genom sin ideella förening”för Sverigevänliga intresse” ansökte om registrering av varumärket ”Avpixlat – den oretuscherade bilden”. Kent har länge förnekat sin inblandning i sajten, nu är den uppenbar.

Inför valet 2010 fanns minst ett 50-tal sverigedemokrater med kopplingar till grupper som partiet då officiellt tog avstånd ifrån. Flera av partiets kommunfullmäktigekandidater 2010 var aktiva på det nazistiska nätforumet Nordisk.

Tittar man närmare på SD ser man fortfarande ett nationalistiskt, populistiskt, främlingsfientligt parti med fascistiska och nazistiska förtecken, dock med en nyputsad och uppsnyggad fasad. Jag har stor förståelse för att man kan lockas av deras framtoning, men det är viktigt att ta reda på var de står i viktiga frågor och inte bara låta sig förblindas av deras populistiska blå dunster.

I Tomelilla har SD sex mandat i kommunfullmäktige. De sex sverigedemokrater som besitter dessa mandat hävdar förmodligen också att de inte är rasister, men då borde de söka sig till ett annat parti. SD är ett rasistiskt parti!

Figge Bergquist